Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Alla har vi väl någon gång svurit över eller känt oss missnöjda med något vi “tvingats” göra för att sköta vårt jobb. Ibland är man trött och irriterade på hela jobbet som sådant och andra gånger är det någon enstaka uppgift som känns fullkomligt meningslös och dötrist! Jag har personligen haft en del arbetsuppgifter som har stått mig upp i halsen som t.ex. den gången när jag var 16 år och jobbade på ett företag som hette Idealplast och jag en hel dag hade som uppgift att inventera vårt skruv och mutterlager.. Mycket givande.. En annan av mina favoritarbetsuppgifter var när jag gjorde lumpen på F7 Såtenäs. Vår löjtnant på soldatskolan tyckte att vi var för slappa och inte disciplinerade nog så han lät oss öva – “stå upp/sitt ner” i drygt en timmas tid.. Svårt det där.. Nu kanske en isolerad händelse i just lumpen inte kan räknas, då det är lite av grejen med militärtjänstgörning, man ska där lära sig ta order och reagera snabbt och reflexmässigt. Här i Palestina har vi dock kommit i kontakt med vissa jobb som verkligen kan sätta epitetet tråkigt jobb i ett helt annat perspektiv. Många gånger har vi sett människor med för oss allt för banala arbetsuppgifter för att ens det jobbet borde få existera. Ett exempel är från en av föreläsningarna på sjukgymnastutbildningen. De har tre sjukgymnastassistenter anställda som hjälper till i undervisningen på olika vis. Men på just det tillfället som jag tänker på så var assistentens uppgift under en föreläsning att endast trycka fram nästa PowerPoint bild. Under tre timmar sa han inte ett ord..

Även denna uppgift bleknar nu i jämförelse med det fantastiska jobb vi sprang på under vårt besök i Betlehem förra veckan. Det ska nämnas att detta är ett arbete med historiska anor. Man har kunnat arbeta med detta på många fina platser runt om i världen men jag undrar om det på något ställe har varit lika oglamoröst som det vi såg i just Betlehem..

Vi har just anlänt med taxi till staden och ska ta oss från taxigaraget upp till köpcentrat som ligger en våning upp. Just här finns nu inga trappor utan endast två hissar. Två väldigt slitna hissar som verkligen har sett sina bästa dagar och som förmodligen inte ens var fina då. En hiss för männen och en hiss för kvinnorna.. Väl inne i hissen finns det två knappar. En med pil upp och en med pil ner. Svårt det här! Nästan raketforskarnivå.. Som tur nu är finns det sittandes på en stol jämte knappsatsen med de två knapparna en expert! Med bistert ansikte, stadig blick och med en disciplin man närmast kan jämföra med en soldat på högvakten sköter han blixtsnabbt och med stor säkerhet sitt jobb. Knappen upp trycks in och efter lite skrammel börjar hissen röra sig uppåt. Väl uppe öppnas dörrarna automatiskt, vi strömmar alla ur och snabbt fylls hissen på nytt med människor som vill resa vidare. Lika snabbt och med samma säkerhet trycks knappen ned in och dörrarna stängs och hissen försvinner, ner… Denna man i hissen för män och hans kvinnliga motpart i hissen för kvinnor vill jag nu nominera till tävlingen 2010 års tråkigaste jobb!! Någon som vet något värre??


Först och främst, sittställning. Du kanske minns eller har hört talas om händernas position 10 i 2? Glöm det, det är helt klart förlegat! I den moderna bilkörningen i Palestina håller man vänster arm lite lojt i fönsterrutan och håller ratten mellan tumme och pekfinger. Höger hand/arm positioneras centralt på ratten för att du ska få en mer direkt och snabb tillgång till bilens viktigaste funktion, tutan!

Den är nämligen central i framförandet av en bil här på västbanken. Ser du någon, vem som helst vid sidan av vägen, tuta. Om du vägen svänger vänster eller höger, tuta. Om du kör om någon eller blir omkörd, tuta. Detsamma gäller för alla andra tänkbara trafiksituationer du kan råka ut för. -Så länge som du är snabb på tutan kommer allt gå bra. :)

Säkerheten är också viktig! Viktigast av allt är att se till att du inte sitter fast i händelse av en trafikolycka. Var noga med att undvika att använda bilbälte då det kan riskera att strypa dig alternativt hålla fast dig om bilen skulle börja spontanbrinna.. Du bör inte heller använda dig av blinkers då de kan blända mötande trafik!

Vägarna i Palestina kantas precis som i Sverige eller vilket annat land som helst av vägskyltar! Vissa har gubbar på sig, andra har trianglar och en del har till och med siffror. Oavsett vilken typ av skylt du kör förbi så spelar det ingen roll. De är mest där för att göra omgivningen lite vackrare. Se det som utsmyckning. Man skulle som svensk kunna luras att tro att siffrorna 9 och 0 på samma skylt betyder att du bör köra i ungefär 90 km/h. Fel fel fel. Det går lika bra att köra i t.ex. 40 km/alternativt 160 km/h. Du avgör själ vilket!

Så förträng omedelbart det tråkiga svenska körsättet och sätt igång och kör bil som i Palestina! Det är mycket roligare så! ;)


Western wall/Klagomuren

Western wall/Klagomuren

Sådär, då är vi klara med vår uppsats!!! Eller kanske inte, men vi har ett första utkast klart.. J Det innebär säkert att vi fortfarande har över hälften av arbetet kvar att göra rent tidsmässigt, men det känns ändå som man kan se ljuset i slutet på tunneln! Vi har nu lite knappt tre veckor kvar här i Palestina/Israel och märkligt nog känns det både som en lång tid och som en kort tid. Lång tid så till vida att jag nu har börjat längta hem. Jag saknar den struktur på livet som man har hemma, att kunna gå och träna, umgås med vänner och familj! Känns också tråkigt att missa hela hösten. Jag vet att ni där hemma kanske inte tycker att regn och storm är något att hurra över och att det kanske mest känns tråkigt och deprimerande, men i alla fall för mig, nu när jag är här i Palestina så får en höststorm mig att längta hem! Känslan av höra vinden som blåser och regnet som piskar mot fönstren samtidigt som man kurar ihop sig i soffan med en kopp te och nybakat bröd med krämig ost tillsammans med människor man tycker om. Det är allt bra mysigt! Kort så till vida att vi nu har varit här mer än halva tiden och det är mycket vi ska hinna med på de återstående 18 dagarna. Vi ska förutom att skriva klart vår c-uppsatts även producera ett arbete om teamarbete inom vården här i Palestina samt skriva en reseskildring som ska in till SIDA när vi kommer hem. De sista två arbetena har vi just börjat med.. Förutom denna bit så har vi fortfarande en massa platser kvar att besöka. Nu i veckan ska vi till Staden Nablus någon dag, vi ska dessutom hinna med en badresa till Döda havet, studiebesök på ett sjukhus i Jerusalem och kanske ett annat i Jericho. Idag om precis två veckor kommer två av våra lärare på utbildningen, tillika våra handledare på c-uppsatsen hit till Palestina, Ulla och Karin. Välkomna ska ni vara! J Jag vet att det planeras för fullt inför deras besök, vad som händer får vi väl se… Under resans gång här nere har vi träffat många trevliga och intressanta människor. Många nya vänskaper och det kommer kännas tråkigt att resa från dem alla. Några kommer man kanske träffa igen, men det stora flertalet är människor som helt kommer försvinna ur våra liv när vi reser hem. Det är en lite märklig känsla


SPSS

SPSS

 

Tänk ändå vad fint det är. Här har vi lämnat ut ett frågeformulär till sisådär 100 studenter i Sverige och Palestina. De har gett oss en massa olika svar som vi nu har matat in i detta vackra program. Därefter är det bara att trycka på några knappar, luta sig tillbaka och njuta av hur programmet praktiskt taget helt själv gör klart vårt arbete! Datan bearbetas blixtsnabbt och ut kommer fina grafer och siffror som beskriver en massa bra saker. -Eller ja, det är väl så det är tänkt antar jag…

För mig och Ida är det nu lite annorlunda. Vi har matat in datan. -check. Vi har även tryckt på en massa knappar, -check. Men den där sista delen där vi kan luta oss tillbaka och njuta av hur allt blir så fint, den delen lyser tyvärr med sin frånvaro. Istället sitter vi här, febrilt stirrande i våra papper och manualer och söker efter en mening med de siffror som formligen väller fram och dränker oss, i för oss helt betydelselösa kombinationer.

Eilat


Vårt hostel ligger precis där solen går ner...

Vårt hostel ligger precis där solen går ner...

Då var vår sista? Nöjesresa under vår vistelse i Israel/Palestina avklarad. Vi åkte i onsdags morse till Israels södra spets och staden Eilat för lite sol och framförallt bad, och kom hem sent igår kväll. För de som inte har varit i Eilat kan man beskriva staden som en korsning av Cannes på franska rivieran och amerikanska San Diego. Dvs. en pulserande relativt exklusiv badort med arkitektur som påminner om det amerikanska. Lyxiga hotellkomplex trängs med stora och amerikanskt moderna köpcentrum med boutiquer som säljer parfymer, märkeskläder längs den stora vikens strandpromenad. Det finns även ett vimmel av barer, restauranger och nattklubbar som alla hjälper till att förlänga dagarna så till den grad att man knappt skulle behöva ett hotellrum. Det finns något att göra där alla dygnets timmar. Om man nu gillar den sortens liv…
 

utsikt från vårt hostel

utsikt från vårt hostel

Klimatet i Eilat är varmt, för att inte säga hett helt klart på gränsen till vad jag klarar av.. Nu på hösten är det lite kallare visst, vi hade bara lite drygt 40 grader i skuggan på dagtid och på kvällen/natten svalnade det till kanske strax under 30. Som tur är hade vårt Hostel A/C, annars hade jag aldrig kunnat sova. Viken där Eilat ligger är inte särskilt stor, man ser med lätthet tvärsöver till Jordanien och staden Akaba, man såg även kusten som tillhör Saudi Arabien. Men litenheten till trots är viken ca 600 meter djup! Vattnet håller sig trots den enorma värmen sig alltid svalt, kanske 25 grader och det skänkte oss en klart behövlig svalka. Blev en hel del snorklande/simmande/flytande i havet. En liten sträcka söderut från Eilat finns något som heter Coral reefs reserve, ett stycke strand där ett korallrev praktiskt taget kommer upp till strandkanten. Vi tillbringade en dags snorkling där och det var mycket vackert. Fiskarna var många, vi såg allt från “akvariefiskar” i alla dess färger till små rockor och “putsfiskar”. De sist nämnda fick man akta sig för, låg man still för länge eller satt med fötterna i vattnet så kom de fram och tog sig ett bett i foten. Något både jag och Ida fick erfara.

Ida solar i skuggan

Ida solar i skuggan

Totalt sett var resan härlig! Det var skönt att komma bort från Abu Dis i några dagar och det var framförallt skönt att kunna svalka sig i havet. Nu är det tillbaka till skolarbetet och vår c-uppsats!

Jordanien och Petra


Utsikt från vår lägenhet i Amman
Utsikt från vår lägenhet i Amman

 

Ja var ska man börja någonstans? Vår resa i Jordanien varade i fyra dagar, men det känns som det var mycket längre än så! Fixa visum i Ramallah på Jordanska ambassaden visade sig bli en baggis. De strulade lite med oss en stund och ville vi skulle skaffa foton för vår ansökan, men det lyckades vi få dem att strunta i.

Väl i Amman fick vi tillgång till Mr Akrams lägenhet, han skulle på konferens så han skulle bo på fint hotell. Innan han lämnade oss fick vi en snabb rundvandring i området och vi hann även med att boka bussbiljetter för resa till Petra redan kl 0600 på torsdagsmorgon. Det var bara att äta och sen kasta sig i säng.

Ida på väg in i staden

Ida på väg in i staden

Vistelsen vid den arkeologiska platsen som tidigare var staden Petra var överväldigande på många sätt. Turistattraktion som Petra ändå är så vimlade platsen av bland annat amerikaner, fransmän, italienare och engelsmän. En och annan arab fanns nog också bland besökarna men folk ifrån väst var klart överlägsna till antalet. Det gjorde att hela området kändes som en jakt på pengar. Det fanns många små butiker både utanför och innanför entrén men de sålde mestadels massproducerat skräp till skyhöga priser. Men vad annat kunde man vänta sig? Petra visade sig även vara överväldigande på två andra, betydligt mer positiva sätt. Dels är området, den tidigare staden, väldigt stort. Vi gick många kilometer den här dagen och då vi bland annat fick för oss att promenera de ca 800 trappstegen till offerplatsen så var vi duktigt trötta när det var dags att sätta sig i bussen och åka hem. Men framförallt överväldigades vi av skönheten!

Petra, Ingången
Petra, Ingången

Att vandra omkring därinne och fascineras var mäktigt. Först möttes vi av mäktiga klippformationer som vaktade ingången till staden. Vägen in vindlade fram och tillbaka som en lång magisk sagoväg och här svalkades vi av en stadig bris som hjälpte oss fram genom passet. Höjden på klipporna skänkte oss en välbehövliga skugga och för en stund kändes de 36 graderna ganska svala.

 

När vi vandrat genom passet öppnar staden upp sig och man möts av en drygt 40 meter hög fasad som kallas the treasury, skattkammaren. Man kan inte annat än häpnas över den ingenjörskonst och det arbete som måste ha krävts för att få till en sådan här skapelse! Vi stannade där och åt vår lunch, tog lite kort innan vi gick vidare.. Bara för att komma till nästa vackra byggnad och nästa och nästa.. Ja ni förstår. Under stadens glansperiod, någon gång omkring Jesu födelse hade staden ca 3000 invånare och handeln blomstrade. Staden har varit i många olika rikes ägor och byggdes av Nabateerna omkring 800 före kristus. Staden först över av Romarna och sedan av det Bysantiska riket. På 1200-talet var området väldigt jordbävningsdrabbat och då sidenvägen från Kina ersattes med fartygstrafik övergavs staden och föll i glömska i flera hundra år. Den återupptäcktes först 1812.

Skattkammaren
Skattkammaren
Petra
Petra
Petra
Petra


-Kort beskrivning av tillvägagångssätt för att resa från Palestina till grannlandet Jordanien. 40 grader varmt och gassande solsken.

 Sväng in på parkering, hälsa på vakter, fyll i skaderapport, betala och sen parkera. Tidsåtgång 15 min Gå till busscentral, gå igenom säkerhetsspärr, köp bussbiljett, vänta. Tidsåtgång 50 min Visa pass. Stå i kö, åka buss 100 meter, gå av, gå igenom säkerhetsspärr, ny buss. Tidsåtgång 50 min Åk buss 100 meter. Gå av buss, gå igenom säkerhetsspärr, betala skatt till Israel för utresa ur Palestina, gå igenom passkontroll. Säkerhetskontroll, gå på ny buss. Tidsåtgång 45 min. Åk buss över gränsen. 10 minuter (väg kantad av minfält) Anländer Jordan, gå av buss, gå igenom säkerhetsspärr, gå igenom pass/tull kontroll, Tidsåtgång 45 min Taxi från gränsområde mot Jordaniens huvudstad Amman. Vi har på drygt 3,5 timmar med hjälp av tre bussar tillryggalagt 1 km… Enligt Akram, vår professor gick det ovanligt snabbt och smidigt…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.